När järnvägen byggdes ut och togs i bruk förändrades postväsendet till att bli snabbare och modernare. 1856 invigdes den första järnvägslinjen i Sverige. Innan tåget kom tog en resa mellan Stockholm och Göteborg en vecka med diligens men med tåg tog resan endast 12 timmar.
Postverket använde tågen både för sortering och transport av posten.
Från början när man skulle dela ut posten så lämnades den in på postkontoren och så fick man hämta posten där. Det gällde privatbrev. Men kungörelser och myndighetsbrev delades ut av Kronobrevbäringen. Så småningom tog postverket över även den utdelningen och det låg till grund för att moderniseringen av posten fortgick. Klockarposten var post till kyrkan och den sköttes också separat men togs senare över av postverket.
All denna post blev betungande att hantera och finansiera. Det gick inte ihop så man inrättade lantbrevbäring, det vill säga man anställde lantbrevbärare som fick börja dela ut posten istället. Dessa lantbrevbärare fick gå eller själva bekosta cykel eller häst och vagn när de delade ut posten.
Lantbrevbärarna hade en tidtabell och en resrutt att följa. En mil fick ta högst tre timmar. Breven delades från början ut till postkontoren, det var bara myndigheter och kyrkan som fick posten direkt. Man började använda postlådor 1909 men först 1925 uppmanade postverket alla att sätta upp postlådor överallt. Lantbrevbärarna var beväpnade på sina rutter.
Det var i städerna som man började ha stadsbrevbärare som gick hem till folk med posten. Dessa stadsbrevbärare skulle få tre öre av mottagaren för varje brev som delades ut. Det var så brevbäraren fick sin lön ända fram till 1885 då de fick fast lön istället.
Först kom postdiligensen, sen järnvägen, sen bilen och till sist flyget som transportmedel för posten. Nu har vi mycket post som delas ut digitalt.
Om författaren